Självmord - erfarenhet som anhörig

Bussbiljetten

2011-12-13T09:45:00.003+01:00

Jag tittade genom pappas saker igen. Bilder, sorgebrev, t o m en gammal skrynklig bussbiljett, som han hade använt. Just den kändes viktigare än de andra sakerna. Han hade den i handen. På något sätt kom jag närmare honom genom att bara hålla i biljetten. Jag grät. Det gjorde ont men på något sätt var det skönt också.
Jag tror att man alltid kommer att känna sorgen i sitt hjärta och att det är själva gråtadet som förändras. Det blir liksom skönare, mer befriande med tiden. Så var det idag. Jag grät befriande. Det var skönt.
För varje gång det händer, bearbetas en liten, liten bit av sorg inom mig.

SPES möte

2011-10-30T22:49:00.003+01:00

Då var det dags för medlemsmöte igen, den 20/11 13-17 i Hässleholm. Annars fortsätter mötena i Kristianstad som vanligt, en gång i månaden. Första onsdagen i månaden.
Varmt välkomna!

Samtidigt vill jag passa på att berätta att jag fortfarande kan nås på mailadressen, skriv gärna för jag svarar gärna. Pga en aktiv 2-åring och andra barnet på väg, ligger jag i väldig tidsbrist, rättare sagt inspirationsbrist. Men jag besvarar alla mail jag får!
Till er alla som skriver till mig, vill jag bara säga: Ni hjälper mig lika mycket!
Tack!

Från andra sidan

2011-05-08T13:14:00.004+02:00

Då kom tillfället att se allt från den andra sidan. Från den utomståendes, främmlingens sida. Jag mötte någon som, efter en liten stund, öppnade sig och berättade om att han nyligen var vid sin sons grav för att sätta blommor. "ja...han blev 27 år gammal...han tog livet av sig..."
Samtidigt som mitt hjärta flög i luften, jobbade min hjärna för fullt på att bemöta denna person på ett bra sätt. På ett sätt jag själv vill bli bemött på. Han hade ingen aning om min bakgrund.
Jag lyssnade på hans trevande meningar och blev så fruktansvärt förvånad över mina egna tankar!!! Min hjärna tjatade om att "fråga om hur det går med hans hus!!" "fråga om husförsäljningen!!" VAA?? Tänkte jag så? JAG??! Jag visste inte vart jag skulle göra av denna nya upplevelse. Jag har ju lyssnat på och pratat med många om deras sorg, men alltid i situationer då de också var medvetna om min historia. För första gången pratade jag med någon som inte hade en aning om mig.
Jag lyssnade vidare på honom, lät mitt hjärta tysta min vettskrämda hjärna och jag kom till sans.
Det finns två sorters människor vad gäller att prata om sitt innersta. Den som vill bli frågad hela tiden, för att få ut det som trycker och den som pratar på, utan att man själv behöver säga så mycket. Jag kände snabbt efter vilken sida denne man tillhörde och fortsatte därefter. Jag stod mestadels tyst och lät honom föra sin egen monolog. Han ville inte bli frågad, han berättade själv. När det blev tyst mellan meningarna, stod vi kvar, jag fortsatte att titta på honom för att visa att jag lyssnade. Han tittade bortom mig, på solnedgången bakom min rygg kanske, men han såg nog inget annat än sin son för sin inre syn. Han pratade på, tills han kände att trycket lättade. Då berättade jag för honom om min pappa. Men bara hur gammal han blev och hur han dog. Inget annat. Det kändes som att han var tacksam för den informationen.

Så fort vi öppnar upp oss inför varandra, inser vi att alla har något de bär på. Ibland är det kanske lättare att börja prata inför en främling, som inte är känslomässigt involverad...
För mig var det mycket intressant att känna, det andra känner inför mötet med mig.
Osäkerheten och rädslan för att såra genom att påminna.
Låt hjärtats styrka vinna över hjärnans osäkerhet. Det är att bry sig.
Det är att vara medmänsklig.

Detaljer

2011-05-06T12:04:00.002+02:00

Jag ser i detaljer, läser mellan raderna och hör det som ingen annan hör. Nej, jag är ingen Wonder woman, jag har bara förlorat någon viktig för mig. Att inte ha vuxit upp med pappa, som stöd genom livet, har fått mitt själsliga bord att vackla på tre ben. Detta har utvecklat mina sinnen, precis som en blind får extremt bra hörsel.
Man blir starkare i annat, för att överleva med det som fattas.

Min egen terapeut

2011-05-02T13:15:00.002+02:00

Så märkligt det känns att vara sin egen terapeut. Jag läste gamla inlägg från min egen blogg och insåg att raderna rörde upp känslor inom mig. Speciellt när jag kom till alla avsnitt om mig själv som barn. Jag grät för den lilla flickan som jag både upplevde inuti men även såg utifrån.
Jag tror att detta är någon slags terapi för mig för att bearbeta allt detta. Det känns som att de tunga känslorna lättar lite för varje gång jag läser mina egna rader...

Ensam i bilen

2011-04-27T21:50:00.003+02:00

Jag har tidigare varit inne på att jag kanske inte riktigt har "lärt" mig att sörja. Jag kom helt plötsligt att tänka på farfars ögon, sista gången mina ögon mötte hans. Den bilden kommer aldrig att försvinna från näthinnorna.
Min alltid korrekt klädda och slätrakade farfar satt i en fåtölj, i morgonrock, mager och skäggig. Jag pratade med honom en stund. Alldeles för kort stund. Jag var nervös. Han såg helt annorlunda ut än vad jag mindes från min barndom. Jag reste mig och kramade honom farväl. Väl i dörren vände jag mig om och mötte hans blick... som sa att vi aldrig mer skulle ses. Inte på denna jord. Och så blev det. Det var sista gången jag såg honom.
Bilden lämnar mig inte.
Idag, på väg till jobbet, tårades mina ögon. De fylldes på, tills dropparna rann över kanten. Jag såg farfars ögon framför mig. Varför kramade inte jag honom ännu hårdare? Varför viskade jag inte i hans öra att jag älskade honom? Varför tackade jag inte för all den tid han gav mig? Jag visste ju att vi aldrig mer skulle ses.
Väl framme på jobbet torkade jag av tårarna, rättade på sminket och klistrade ett leende på läpparna.
Undrar hur många som använder bilen som ensamhetens bitterljuva tillflyktskälla.
Jag gör det i alla fall...

7 eller 12 ?

2011-04-14T10:12:00.002+02:00

Härom dagen hade jag o mamma kunnat prata igen.... om pappa. Hon undrade om det hade varit annorlunda om pappa dog när jag var lite äldre, 12 till exempel. Jag sa ja, men egentligen kan jag ju aldrig veta det säkert. Så som det känns nu, som vuxen, när jag tänker efter, skulle jag vilja ha upplevt honom mer.
Jag har nästan inga minnen av den viktiga personen i mitt liv, jag har inget att ta tag i, att tänka på, känna efter. Jag har velat sörja så många gånger men utan att kunna använda minnet. Går det då? Kan man sörja när man inte har något minne? Det blir så förvirrande. Jag vill minnas hans doft, hans röst, hans händers smekningar över min barnakind.
Ja, jag hade velat vara 12 när han dog...

Första gången

2010-12-21T13:56:00.003+01:00

Så här juletid är det säkert många som har mer sorg än glädje. Kanske första julen utan den älskade. De säger att det första året är svårast, för det är då allt händer... ja, just... första gången. Jul, födelsedag, midsommar, etc. Då ska man uppleva allt för första gången utan den man älskar så mycket. Det enda tips om tröst jag kan ge är att prata med den du saknar. Bara prata rakt ut i luften även om det känns konstigt. Berätta om dina tankar, dela med dig av ditt inre, med den som kanske inte fysiskt kan vara hos dig, men som jag är övertygad om, lyssnar på dig. Bara att få det ur sig kan kännas skönt. Så var inte rädd för att bete dig "konstigt", de finns där även fast vi inte kan se dem!
Lycka till och ha en så god jul du bara kan ha!

Stor kram!

Ps. nästa års första möte i Kristianstad är flyttad till 6/1 kl. 1500. Annars är det första onsdag varje månad.

Möte igen

2010-09-03T09:01:00.002+02:00

I onsdags var det dags för SPES möte igen. Det var skönt att träffas efter sommaruppehållet. Tyvärr har vi utökats i gruppen...

Nästa fredag är det Ljusmässa i Lunds domkyrka kl. 18.30. Vi tänder ljus och minns alla som inte längre finns bland oss. Massor med ljus....

Sjukvården

2010-06-02T14:05:00.004+02:00

En kvinna gick till läkaren med sina sömnproblem. Hon hade inte sovit ordentligt på mycket länge. Mardrömmar störde hennes sömn när hon äntligen somnade efter flera timmar, för att vakna vid småtimmarna på morgonen, ligga vaken och somna om strax innan hon var tvungen att kliva ur sängen på morgonen när plikten kallade.

- Jag har sömnproblem, sa kvinnan till läkaren och berättade om hur hon upplevde det.
- Är du frisk i övrigt? frågade han med sin konstiga dialekt, som lät väldigt bryskt.
- Ja.
- Har du haft problem länge?
- Ja.
- Tar du några tabletter?
- Nej.
- Är du frisk i övrigt?
- ??? Öh... jaaa... Men jag har varit sjukskriven innan för depression. Dessutom har jag det från båda sidorna i släkten. Det är som en röd tråd i mitt liv...
- Mmm.
- ... jag vaknar mitt i natten och har konstiga tankar..... såna som andra kanske skulle bli livrädda för, men för mig är de vanliga...
- Röker du?
- Ja
- Äter du rätt?
- Nej.
- Tränar du?
- *suck* nej... men jag vet att jag gör fel i allt detta, man läser inget annat i tidningarna än hur man ska göra rätt. Jag vet det, men på något sätt känner jag mig stressad över det. Jag mår dåligt och allt detta blir bara extra press...
- Mmm.
- Jag kanske behöver träffa en psykolog...jag vet inte...
- Hm...okej, då kan jag ge dig ett bra tipps på en andningsövning som du kan prova med innan läggdags!
Efter en nogran förklaring av denna andningsövning kom de överens om en ny tid om två veckor. Kvinnan tyckte att hon var ganska tydlig med att berätta hur hon mådde men ändå utan att vara för avslöjande. Det känns ju ändå konstigt att plötsligt börja prata om sitt inre. Hon reste sig ur stolen, tog läkaren i hand för att säga adjö och åkte hem.
Hon skulle andas rätt.
Det skulle hon.
För att komma ur sin depression.

Läkaren men framför allt kvinnan hade tur när hon dök upp på avtalat tid efter två veckor.
Jag vet de som inte hann vänta så länge...

Sjukvården MÅSTE SKÄRPA SIG! Det är inte tillåtet att göra sådana misstag! Läkarna måste LYSSNA också inte bara HÖRA på sina patienter!

Ändå reser man sig

2010-06-01T15:05:00.003+02:00

Så märkliga vi människor är. När det händer något tragiskt i våra liv som får marken under oss att dela sig så att vi trillar ner i sprickan, har vi på något konstigt sätt ändå kraft att klättra sakta uppåt sprickans vägg med blodiga fingertoppar och naglar som går av. Mot ljuset. Tills vi kommer närmare och närmare så att det blir ljusare igen. Till slut sätter vi oss smutsiga och skadade på kanten av sprickan. Vi reser oss och trotts det mödosamma vi har varit med om kan vi ändå känna livet cirkulera runt i våra ådror. När vi tittar på våra djupa sår vet vi att de kommer att lämna ett märke för alltid, som ett minne för det som har varit, men de kommer att gömma sig under våra kläder som vi i smyg kan titta på i vår ensamhet.
För det kommer en dag då det bara är vi som vet hur vi har fått dem.
Det kommer en dag då vi skrattar igen, nuddar försiktigt vid ärret och fortsätter att le.

Om barn

2010-05-10T19:27:00.003+02:00

En vän till mig skriver så här på sin blogg:

"1. Barn behöver tillitfulla relationer, trygghet, tröst och stöd för att utveckla den självtillit som krävs för att våga utforska världen.

2. Barn behöver få möjlighet till säker anknytning utan oförutsägbara separationer. Stabilitet, kontinuitet och följsamhet i omhändertagandet är viktigt för att barnet senare ska kunna forma djupa relationer.

3. Barn behöver åldersadekvat stimulans för att kunna pröva sina möjligheter och tillåtelse att misslyckas men ändå lära sig lita på sin förmåga och utveckla ansvarsfullhet.

4. Barn behöver struktur och tydliga gränser för sitt beteende. Gränssättningen ska åtföljas av empati och respekt för barnets upplevelser. Därmed lär sig barnet att bemästra motgångar och besvikelser.

5. Barn behöver vidga sina erfarenheter av samspel genom vilka barnet utvecklar sitt känslospråk och förstår gränserna mellan sig själv och omvärlden.

6. Barn behöver få utveckla sin identitet och forma sin personlighet inom familjen med tillgång till såväl manliga som kvinnliga identifikationsobjekt för att senare förvärva identitet i ett vidare sammanhang. "

Han har även tipsat om ett program som gick på tvn.

http://svtplay.se/v/1977430/annaseviga/del5av16

Jag rekommenderar varmt min väns blogg!

http://carlbark.wordpress.com/

Att sörja

2010-05-07T20:34:00.002+02:00

Ibland undrar jag om jag kan sörja. Eller om jag har stängt in så mycket av mina känslor inom mig som liten så att jag aldrig lärt mig att sörja.
Min älskade mormor och farmor är borta nu för alltid och jag kan inte sörja de så som jag skulle behöva. Visst har jag gråtit och det händer fortfarande att jag gråter över saknaden efter dem men jag känner att kärnan till min sorg kommer inte ens i närheten av ytan, för att bryta ut och bli en befrielse.

Avslöjandet

2010-04-03T10:40:00.002+02:00

Nu, när farmor inte längre finns bland oss, skulle jag fått reda på om pappas självmord. Mammas löfte till farmor hade kunnat hävas. Ett löfte mamma gav till någon, som hon visserligen älskade, men som hon gjorde någon annan illa med. Sitt enda barn.
Idag är jag äldre än vad pappa var när han dog. Hade jag fått reda på allt nu, skulle min bearbetning ha förskjutits med många år. Nu skulle jag få chocken, bli tyst, vara i mina tankar för att sortera, för att senare...mycket senare, kunna börja prata och dela med mig.
Ibland undrar jag hur illa vi gör våra barn genom att skydda de från "det onda". "Det onda", som i deras värld kan vara något helt annat än i våra, vuxna. "Det onda" som många gånger kan få de att må mycket bättre, både på kortare och länre sikt. "Det onda" som inte alls är så ond.

Tack min älskade mamma för dina ansträngningar. Jag vet att du ville väl. Du visste bara inte hur illa du gjorde mig.

Jag älskar dig!

Farmor

2010-03-25T21:14:00.002+01:00

Tidigt imorse dog min farmor. Min älskade farmor...min idol. Hon dog av att hon var gammal och sjuk och inte genom att ta tabletter, som hon försökte med starx innan farfar gick bort. Nu är hon tillsammans med sin älskade son och man och jag finner ro i min enorma sorg, när jag tänker på det. Hon var den finaste i mitt liv, den ljuspunkten jag kunde landa hos. Det gör ont att aldrig mera få se henne och höra hennes röst och bli ompysslad av henne... men jag vet att hon inte lider mera, varken fysiskt eller psykiskt.

Jag älskar dig farmor, för evigt!

Tro

2010-03-23T09:37:00.001+01:00

Tänk så viktigt det är med att ha tro. Tro på vad man nu känner för, det som är närmast hjärtat. På en högre makt, på naturen, på sig själv, på andra men framför allt på framtiden! Utan framtidstro så finns det kanske inget liv. Visst ska man leva i nuet men att veta och tro på att man har en tid framför sig - där allt kan hända, där negativ kan ändras till positiv, där svart och vitt kan bli färger - gör livet mera meningsfullt. Lev i nuet men tro på att det som är grått idag, kan få en vacker färg i framtiden!

Hjälpande läsning!

2010-03-21T20:08:00.003+01:00

Jag har aldeles nyligen fått en bok i min hand. Den heter Trösteboken och jag kan starkt rekomendera den till alla som har mist någon genom självmord! Det är olika berättelser i den om den bortgångna och varje stycke avslutas genom en inblick i hur den sörjande har funnit sin väg till tröst. Mycket bra bok! Man känner igen sig, sin sorg, sin tröst. Ens tankar speglas i de berättandens egna. Mellan raderna läser man sin egen historia.

Tillbaka på noll?

2010-02-28T10:38:00.004+01:00

Då hände det igen som jag inte trodde skulle ske en gång till. Jag trodde att allt mitt skrivande och påläsande och all denna bearbetning, jag tycker ändå att jag gjort, skulle resultera i att jag obehindrat kunde prata om att min pappa hade tagit livet av sig. Men icke! Igår satt jag på SPES årsmöte och såg den brinnande värmeljusen åka runt på bordet, som ett tecken på vems tur det var att prata. När personen med ljuset framför sig kände att han/hon var klar med sin berättelse så skickades ljuset vidare till nästa person, osv. Jag såg den lilla lågan närma sig mig och jag kände att min puls ökade för varje person den passerade. När kvinnan bredvid mig började bli klar, kallsvettades jag.
Ljuste var framme vid mig, jag tog ett djupt andetag.... och det första ordet fastnade i halsen och trängdes där för bästa plats, tillsammans med gråten. Gråten vann. Jag skickade vidare ljuset utan att ha sagt ett enda ord. Jag var så otroligt förvånad själv över att uppleva detta igen.
Vid närmare eftertanke så insåg jag att det var mycket länge sedan jag var på ett möte och talade fritt, kanske blev jag ringrostig? Mina hormoner, i o m att jag fortfarande ammar, spökar så det kan också ha gjort sitt. Jag vet inte. Huvudsaken var att nästa person tog vid orda medan grannen på min andra sida räckte över en näsduk i vanlig omtänksam ordning när tårarna kom, istället för orden.

Det var så oerhört skönt att träffa SPES människorna igen och lyssna och prata, gråta och skratta. Sjukhusprästen Bernt Eriksson var dessutom en mycket trevlig prick, han blandade det allvarsamma med humor på ett mycket skickligt och roligt sätt. Jag fastnade starkt för en av hans meningar...

" Jag är här för att veta hur det är att vara där du är. "

Han var mycket intressant att lyssna på och jag både grät och skrattade under hans föreläsning. Hoppas att jag har möjlighet att få höra honom tala igen någonstans!

SPES Årsmöte

2010-02-19T11:44:00.003+01:00

Snön vräker ner...igen. Och jag som precis varit ute och skottat för hand i en timme. Hade Liam i barnvagnen bredvid mig så han somnade gott iaf. Hade jag haft förmågan att kunna tolka moln så hade jag nog inte lagt ner ett så enormt jobb på att få bort allt det vita.
Men nu flyttar vi ändå snart till ett fint hus där alla bekymmer som gårdägare försvinner. Det är underbart att ha en gård men det kräver mycket jobb och huset vi ska flytta till är ändå rena drömmen!

Jag vill passa på att meddela om årsmötet SPES håller i Lund, den 27/2 kl. 13-16 i Sensus lokal bakom Domkyrkan. Det kommer en sjukhuspräst som föreläsare, han heter Bernt Eriksson. Han blir säkert intressant och lärorik att lyssna på!

Välkommen!

Morfar

2009-12-27T22:25:00.004+01:00

Helt plötsligt insåg jag att jag med min son, hamnat i en liknande situation som min mamma med mig, när jag var liten. Nu är det jag som ska berätta och förklara för mitt barn varför hans morfar inte lever längre. Alla frågor om hur och varför han dog kommer att ställas. Det är viktigt att jag då kommer ihåg vad jag har lärt mig av min egen erfarenhet och all forskning jag gjort i ämnet: Barn -Ärlighet.
Naturligtvis så blir sorgen inte den samma för min son som det var för mig, eftersom han aldrig lärt känna sin morfar, men dock är han en del av honom och det kommer en period då han inser hur viktig hans pappa är i hans liv och då kommer han kanske att fundera vidare på ämnet. Små barn funderar som vi vet väldigt mycket.
När den dagen kommer, om den kommer, så är jag beredd med svaren och dessa svar kommer att vara ärliga och öppna.
Och under tiden så får han "träffa" sin morfar genom bilder och alla historier om honom.

Liam

2009-10-10T14:46:00.002+02:00

Vår lille Liam kom till världen den 2a oktober. Det innebär att jag inte kan skriva här ett tag, men jag återkommer så fort jag kan. Det är mycket att göra den första tiden, lära känna varandra, komma fram till någon sorts rutin som fungerar för alla, osv.
Han är den bästa som har hänt oss och vi är otroligt lyckliga för att han finns!

Välkommen lilla hjärtat!

Fotspår i sanden

2009-09-23T13:09:00.002+02:00

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Hjälparen. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Hjälparens.

När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Hjälparen om detta. "Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest."

Hjälparen svarade: "Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."

Andras sorg

2009-09-23T12:52:00.003+02:00

Nu har jag varit inne på många andra bloggar och läst om hur andra människor lever sina liv. Så olika som vi människor är, så lika är vi också samtidigt. Vi har vår glädje och vår sorg.

Jag beundrar er som går genom era sorger nu i denna stund! Så mycket styrka ni har, även om jag vet att ni gråter er till sömns varje natt. Ni fortsätter med livet och tar en dag i taget. Jag kan aldrig sätta mig in i just er situation och känslor, men jag vet hur det känns när det gör riktigt jäkla ont.

Jag önskar er alla, all styrka av hela mitt hjärta!

Sista meddelandet

2009-09-21T14:16:00.004+02:00

Jag har önskat så många gånger att min pappa hade lämnat ett brev efter sig. Jag hade känt det som en del av honom, hans sista tankar och ord som jag kunnat hålla i mina händer. Ta på pappret, stryka mina fingrar över hans rader hade fått mig att känna mig närmare honom, närmare hans sorg. Kanske hade jag kunnat förstå honom bättre.

Men efter att jag gjort lite forskning i ämnet, visar det sig att majoriteten av de som tar sitt liv, inte lämnar några sista ord efter sig.

Jag vet inte vilket som är bäst för jag har inget att gemföra med. Jag tror jag skulle känna på samma sätt som när jag håller i hans manchettknappar, "detta har han hållt i en gång i tiden", "hans fingeravtryck finns kanske med på den", osv.

Det kanske är ett sista desperat försök att känna hans närhet, och veta att han faktiskt har levt, fast det var så länge sen.

Rädsla för ensamhet och övergivenhet

2009-09-19T12:03:00.004+02:00

Jag vill gärna bjuda på denna personliga inlägg om mitt vuxna liv, för att enklare visa vad rädslan för ensamhet och övergivenhet kan leda till.

Som barn har jag blivit övergiven av min pappa och växte upp utan fadersgestalt. Min mamma var inte där för mig som trygghet i min sorg och rädsla, så som jag behövde henne. Nu, efter många års funderingar, har jag insett att mitt liv har starkt präglats av dessa upplevelser.

Jag har alltid rusat in i förhållanden för att söka trygghet men alltid lämnat de också! Att själv bli övergiven var inget alternativ för mig, så jag tog det säkra framför det osäkra.

Nu ångrar inte jag några av mina val att lämna, då de ledde till det liv jag lever idag, med snart en liten familj, med en underbar man och vår redan älskade son.

Men jag tycker att detta "fenomen" är intressant och genom att jag själv gått genom det kan jag berätta för andra, att rädslan för ensamhet och övergivenhet har gjort mig otrygg och osäker, under många år, som i sin tur ledde mig på vägar som jag annars med största sannolikhet, inte hade valt.

Jag skattar mig lycklig ändå, för att, idag, som 33 åring lever ett liv i lugn och ro, med en stor portion av lycka. Jag vet många som är mycket äldre än mig som fortfarande söker dessa känslor i sina liv. Jag hoppas att de en dag, finner det de söker.

Om du har blivit lämnad ensam med ditt barn, försök att ge honom/henne den största möjliga tryggheten från din sida. Det gör att barnet kommer att stå på säkrare ben senare i livet också.

Mina tankar...

2009-09-17T13:37:00.005+02:00

... går till alla er som nyligen har råkat ut för det ofattbara, som just i denna stund tar er genom trauman. Jag tänker på er och på era barn och hoppas av hela mitt hjärta att ni också hittar ett sätt som får er och resten av familjen att bearbeta sorgen och fortsätta vidare med livet.

Till er som har barn, kan jag rekommendera, att ni fortsätter med era rutiner i livet så gott det går och att ni, tillsammans med barnen skapar en atmosfär med minnen om den som är borta.

Stärkande kramar till er alla!

Sammanfattande råd ur Små barns sorg

2009-09-16T11:38:00.004+02:00

Öppen och ärlig kommunikation
- vänta inte med att berätta för barnet om förlusten. Ge grundlig information om vad som har hänt.
- tala om att den döde aldrig kommer tillbaka
- berätta om visning och begravning

Undvik förvirring
- använd inte ord som resa eller sömn. Ge sanningsenlig information om det som hänt.
- undvik abstrakta förklaringar
- anpassa förklaringen efter barnets ålder

Ge barnet tid att tänka igenom det som hänt
- ge barnet tid att tala om det som är svårt
- besvara barnets frågor, även när de upprepar dem
- gå igenom händelseförloppet med barnet flera gånger
- lyssna på barnets tankar och uppfattningar av det som hänt eller händer
- låt barnet rita och leka det som hänt eller händer. Det ger de möjlighet att uttrycka sina känslor på sitt eget "språk"

Gör förlusten verklig
- låt barnet se den döde efter ett dödsfall
- låt barnet delta vid begravning och minnesstund
- dölj inte dina tankar och känslor för barnet
- ha minnessaker framme, gör ett minnesalbum, se på bilder/filmer
- ta med barnet till kyrkogården
- sorg, saknad och längtan är naturliga reaktioner hos barn. Låt barnet känna att det är tillåtet att visa sådana känslor

Kontinuitet i hemmet, skolan och förskolan
- undvik att skilja barn från föräldrarna och till exempel låta dem bo hos mor- eller farföräldrar; även kortvariga separationer kan skapa ångest
- försök att hålla fast vid de vanliga rutinerna i hemmet
- acceptera att barnet kan uppleva ett ökat behov av närhet och trygghet
- låt barnet återvända till förskolan/skolan så snart som möjligt

Barns rädsla för att de själva eller föräldrarna ska dö eller försvinna dämpas genom att:
- prata med barnet om hans/hennes rädsla. Försäkra om att föräldrarna kommer att finnas där och att dödsfall eller andra förluster är mycket ovanliga

Dämpa eventuella skuldkänslor genom att:
- låta barnet formulera i ord, lek eller rita vad de tänker
- försäkra barnet om att ingenting som de har tänkt eller gjort hade något samband med det som hände

Kontrollbehov

2009-09-15T12:17:00.002+02:00

Det är vanligt att barn som gått genom en förlust i tidiga ålder, får ett större kontrollbehov som vuxna. Det räcker med att jag tittar på mitt eget liv. Förr hade jag stort behov av att kontrollera det som hände runtomkring mig, för det fick mig att känna mig trygg. Hade jag koll på läget, kunde inget ont hända. Under årens lopp har jag insett att det faktiskt var jobbigt att leva så, för det krävde mycket energi, och framförallt så var det jobbigt för människorna runtom mig. De kunde ju omöjligt förstå varför jag hade detta behov.
Idag lever jag på ett annat sätt, även om kontrollsidan hos mig kan fortfarande kicka igång. De gånger det gör det, för det mesta i alla fall, är i situationer då det krävs att man har koll på läget. Därför upplever varken jag eller min omgivning det som något jobbigt.
Idag vet jag att kontrollbehov ger en falsk trygghets känsla. Tryggheten måste man finna inom sig själv.

Vad är SPES?

2009-09-13T10:52:00.000+02:00

"SPES SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd är till för alla som har närstående som tagit sitt liv. Vi är en ideell organisation som är rikstäckande, partipolitiskt och religiöst obunden. I första hand verkar vi som en anhörigförening med stöd och hjälp till de som har förlorat någon genom suicid. I andra hand arbetar vi för att förhindra suicid och öka kunskapen i samhället om att suicidproblematiken är ett samhällsproblem och att det preventiva arbetet behöver förstärkas. SPES telefonjour 08-345873 är öppen varje dag kl 19 - 23. Information om vår verksamhet inkl ungdomsverksamheten finns på vår hemsida."

Tecken

2009-09-12T10:30:00.004+02:00

Det finns många tecken som är svåra att se när någon runtomkring oss inte mår bra. Svårast är det då någon visar sig vara jätteglad och sprallig och helt utan bekymmer. Den personen kan må riktigt dåligt innerstinne egentligen. Vissa har det mycket svårt att visa utåt vad de känner, jobbigast är det för män. De drar sig oftast undan.

Men det finns vissa råd som kan hjälpa anhöriga att se att något inte stämmer. Dessa rader är tagna från MedicineNet:

- Prat eller tankar om självmord och död

- Tecken på allvarlig depression, inklusive desperation, känslor av hopplöshet, meningslöshet, förlust av intresse för sådant man tidigare brytt sig om och sömnsvårigheter

- Att dra sig undan från familj och vänner

- Vårdslöst beteenden, ökad risktagande, irritabilitet

- Prat om att livet inte är värt att leva, att hata livet eller att “världen skulle vara bättre utan mig” och liknande tankar

- Ökad alkohol- och drogkonsumtion

- Känslor av vrede och okontrollerad ilska

- Försök att få tag på vapen, piller eller andra metoder att begå självmord

- Skapandet av testamente och upptagenhet med att ordna sina affärer

- Dramatiska personlighetsförändringar

Viktig dag

2009-09-10T22:55:00.002+02:00

Idag är det Suicidpreventiva dagen. Denna dag uppmärksammas alla anhöriga till någon som tagit sitt liv, samt alla dessa människor själva, som inte längre finns bland oss. Det hålls möten för anhöriga runt om i landet för att diskutera både erfarenhet och fakta.
Att 10:e september "har fått ett namn", är ett steg längre ifrån tabun kring suicid.

Drömmen

2009-09-09T12:08:00.003+02:00

"Jag leker kurragömma med min barndomsvän. Jag gömmer mig under köksvasken och stänger luckorna. När jag öppnar de igen ser jag att lägenheten har förvandlats. Framför mig nu finns en oval, stor inergård med välvda fönster och i en av de sitter jag med benen dinglandes, på kanske tredje våningen. Det finns inga glas i fönstren, bara valv. Påminner om Colosseum, fast oval. I varje fönster sitter eller halvligger skelett av människor. Egentligen ser allt detta skrämmande ut, men jag är inte rädd. Ovanför hustaket skiner solen, nere på gården är det skumt ljus. Halvmörker. Jag tittar mig runt och när jag vänder blicken åt vänster, ser jag pappa sitta i grannfönstret. Han ler mot mig och ser väldigt lycklig ut. Jag ser hans huvud, axlar och armar. Han pratar med mig men jag hör inget ljud. Hans läppar rör sig och berättar så mycket och jag anstränger mig till det yttersta för att höra vad han säger. Jag tycker det är oerhört synd att jag inte hör ett ljud, men på något sätt KÄNNER jag vad han säger. Hans budskap är att han mår bra, är lycklig och lugn. Jag ska inte vara orolig för honom, förmedlar han.
Nästa stund lyfter han mig och vi flyger tillsammans över gårdsplanen på väg mot andra sidan huset. Han ler hela tiden och verkar så otrolig lycklig. Jag halvsitter trygg i hans armar och tittar på honom.
Hans budskap till mig är, just i den stunden är att jag ska veta att han finns hos mig och tar hand om mig. Hjälper mig när jagbehöver det."

Denna dröm hade jag i tonåren och än idag kan jag den in i minsta detalj. Jag ser den framför mig som om jag hade drömt den i natt.

Dikt

2009-09-08T23:15:00.003+02:00

"Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag, och Du är Du
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär, som Du alltid gjort.
Ändra inte tonfall,
håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt
Skratta som vi alltid gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som om ingenting hänt, sorglöst,
utan spår av skuggor.

Livet går vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.
Varför skulle Du sluta tänka på mig för att Du inte
längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl."

Harry Scott Holland

Snart...

2009-09-06T12:15:00.004+02:00

... är det dags för vår son att komma till världen. Jag hoppas bara att vi kommer att kunna hjälpa honom när han blir ledsen, att vara det stöd för honom som han behöver. Att vi kommer att kunna utgå ifrån hans känslor och inte våra egna, för då skulle han få den hjälpen just HAN behöver...

"Starka" barn

2009-09-06T11:45:00.004+02:00

Redan under uppväxten hamnar barn i en värld av krav. De förväntas uppföra sig ordentligt och prata när de ska och vara tysta när det behövs. När det kommer till ämnet Sorg, är de tysta även när det inte behövs. När det rent av skadar deras själ.
Själv har jag "fått lära" mig efter pappas död hur jag skulle uppföra mig för att vara duktig. Jag förstod snabbt, även om detta var på en omedveten plan, när jag skulle prata och när jag skulle visa mig vara ledsen. Barn har otroligt många osynliga tentakler som läser av världen runtomkring, sekund för sekund. Mina sensorer var inställda på att inte göra mamma upprörd. Jag var duktig och stark och höll mig till det som förväntades av mig.
Ibland önskar jag att jag hade varit ett mer utåtagerande barn, sparkats och slåts och skrikit och gapat, för att göra mig hörd.
Men å andra sidan, spelar det ingen roll. Har barn ingen som förstår deras tysta eller gapande beteende så får de ändå inte den hjälp de behöver.

Känsloförtryck

2009-08-28T13:53:00.005+02:00

När något tragiskt händer i ett barns liv påverkas barnet på många sätt. Så var det med mig också. Nu när jag är vuxen har jag det mycket lättare att se vad som egentligen hände inuti mig som barn. Detta insikt är väldigt intressant men det betyder inte på något sätt att dessa nyfunna sidor hos mig är lätta att göra något åt.
Som exempel: Jag förtrycker mina känslor så fort det händer mig något ledsamt och sorgligt. Detta inom mig händer automatiskt och därför har jag så svårt att göra något åt det.
De två åren med minnesförlusten, efter pappas död, var ju också undantryckta känslor.
Det var sättet jag skyddade mig själv på.
I nutid handlar det om samma sak, jag skyddar mig själv för att "överleva".
Någon slags försvarsmekanism.
Detta är naturligtvis inte ett bra sätt att handskas med verkligheten på, även om det känns lättande just för tillfället att "glömma allt". De undantryckta känslorna dyker upp och förr eller senare måste jag ta itu med dem.

Ångest hos barn

2009-07-10T16:06:00.003+02:00

Ångest är en nödvändig del av livet. Att känna det visar att något inte står rätt till och måste ändras. Om man inte uppmärksammar känslan, kan det övergå i ett sjukdomstillstånd. Det kan visa sig fysiskt eller psykiskt, eller varför inte på båda sätten samtidigt om man har kommit djupare i den.
Skillnad på ångest hos barn och ångest hos vuxna är att barn inte är medvetna om att det de känner heter ångest och att det går att göra något åt det. De tror att alla känner så och berättar inget om det för någon. De förlitar sig på sina föräldrar, för de vet att mamma och pappa säger till vad man ska göra, hur man ska känna inför en viss situation, hur man ska hantera det, osv.
I dessa fall, när föräldrarna inte är medvetna om hur mycket deras barn förlitar sig på de, kan det hända att ångesten äter upp barnet inifrån utan att föräldrarna själva märker något. I värsta fall misstolkas barnets beteende och möts av ilska och irritation. Och det är just det som är det farligaste! Barnet trycks ner djupare i skorna och fattar inte själv vad som händer, varför hon mår så dåligt, varför mamma är arg på henne. Barnet vågar inte gråta till en början men förtvivlan blir så stor till slut så att krokodiltårarna forsar nedför kinderna och gör stora pölar på tröjan, samtidigt som skammen växer i bröstet för hon vet att hon inte får gråta, och så rinner tårarna ännu mer, bara för det. Det blir som en ond cirkel som är svår att ta sig ur.

Man får dock inte blanda ihop "vanlig" ångest och sjuklig ångest hos barn. Att de tex är mörkrädda eller känsliga ibland är normalt. Men om det de känner håller i sig under en längre period eller är överdrivet starkt ska det sökas hjälp.
Som förälder kan man nog göra en hel del för att hjälpa sitt barn, det handlar mest om att uppmärksamma tror jag. Fråga, lyssna, uppmuntra kan göra susen för barnasjälen. Får man inte kontakt med sitt barn är det bra att söka hjälp utifrån. Kanske en nära bekant som barnet har förtroende för, ibland är det svårt att öppna sig för sina egna föräldrar, pga rädsla för deras reaktioner. Men funkar inte det heller så finner man alltid hjälp i en psykolog. En bra, psykolog!! Inte vem som helst, för även där handlar det om personkemi mellan psykologen och barnet.

Fråga, lyssna, uppmuntra, förklara, försäkra osv.... då ökar tryggheten hos barnet så det enda hon behöver bekymra sig för är vilken färg hon ska använda så att hennes teckning blir fin. Det är inte lite det heller, för en fokuserad barnhjärna för ett tillfredsställande slutresultat.

Ångest

2009-07-05T10:29:00.003+02:00

Jag har alltid varit ett tyst barn som gjorde som mina föräldrar sa. Tyst, tillbakadragen och känslig. Jag fann glädje i att rita för mig själv. På något sätt hamnade jag nog i en värld då som gav min själ tillfredställelse.
När jag började skolan vid sex års ålder, gick jag med tunga steg mot portarna. Jag tror att en massa barn, blev som en klump i mitt inre pga min inåtvändhet. Jag har aldrig varit social av mig, trivdes bäst i mitt eget sällskap. När jag blev äldre trivdes jag bäst med EN vän. Det räckte för mig, jag blev bara stressad av fler.
Detta var grunden till en ökad ångest innan pappas död.

Hans bortgång rev djupa sår i mitt redan ensamma inre, så ångesten i mig kunde växa fritt. Jag trodde att den känslan jag kände då var normal, jag reflekterade aldrig över det. Nu som vuxen förstår jag hur hårt ångesten höll mig i sina klor i många många år framöver.
Mitt inre var fyllt av ständig oro, jag hade en klump i halsen så fort jag ställdes inför något nytt. Jag var ängslig och hade ont i magen och den där kängan som sparkade mig i bröstkorgen, lyckades jag sällan bli av med.
Senare gick allt detta ut över skolan. Jag hade inlärningssvårigheter.
På den tiden klassade man detta som att barnet inte var särskilt smart så min självkänsla gick i botten.
Jag var fortfarande duktig på det som intresserade mig, på något sätt levde jag mig in i dessa saker så att det slog ut allt det negativa. Men resten som jag ändå var tvungen att lyckas i för att få bra betyg, fungerade inte alls för mig.
Resultatet blev då: Ett snällt, men dumt barn.

Jag tror att omgivningen hade svårt att märka min förändrig eftersom jag alltid höll allt för mig själv. Jag öppnade mig nästan aldrig och när jag gjorde det så ångrade jag det efteråt.
Ångesten fyllde mig och tryggheten hittade jag bara hemma och i min farmors sällskap, som alltid tyckte att jag var duktig.
Såg hon att jag hade svårt att räkna med de enklaste talen, strök hon mig mjukt över huvudet och sa att det där tyckte hon också var jättesvårt. Hon fick mig aldrig att känna mig ensam. När jag blev älder kom jag på att hon visst var jätteduktig på att räkna.

Har man en gång fastnat i dessa ångestkänslor, är det mycket svårt att ta sig ur det. Som barn - helt omöjligt utan de vuxnas hjälp. Eftersom jag aldrig fick hjälp levde jag så i många år. När jag blev äldre och tillät min värld att öppnas för andra, blev jag medveten om vad det var jag egentligen kände. Då började mitt arbete med mitt inre och det pågår än. Så många år fylld av hästsparkar i bröstet försvinner inte utan att medvetet jobba med det. Nu är jag vuxen och jag kan hjälpa mig själv, och kan jag inte det så vet jag att det finns hjälp på annat håll. Jag har börjat prata med min omgivning och släpper in de på gott och ont. När det visar sig bli på ont, så gör min medvetehet om mina känslor det möjligt för mig att handskas med situationen.
Då gör jag ett val.
För det enda som bestämmer över mitt liv och mina val i livet är ingen annan än, jag själv!

Om jag hade kunnat må bättre och känna mig lyckligare som barn?
Absolut!
Om de vuxna runt mig hade sett mig och lyssnat på mig även när jag inte talade.
För talade om mitt inre...det gjorde jag aldrig.
Ingen frågade...

Låt barnet...

2009-06-09T15:10:00.002+02:00

Det är så otroligt viktigt, efter en nära anhörigs bortgång, att låta barnet ha sin egen lilla gång med sin bearbetning. Låt barnet leka "konstiga" dödslekar, släpa med sig den bortgångnas gamla t-shirt överallt, men framförallt låt barnet ställa frågor! När ett barn är moget nog att ställa en fråga så är det moget också för att få ett uppriktigt svar.
Det är oftast väldigt svårt för föräldern med sådana öppna och klara frågor men en tanke på hur mycket det underlättar för barnet i dennes sorgeprocess, underlättar alla svaren.
Vissa barn blir alldeles tysta och varken frågar eller säger speciellt mycket själva. Då är det kanske bäst att låta barnet ta sin tid... så länge han/hon beter sig som vanligt i skolan.
Så som jag betedde mig i skolan var inte okej, (läs i tidigare blogg) ändå var det ingen som kopplade in psykolog.

Som jag tidigare nämnde så fångar barn upp snabbt vad de får och inte får prata om. De vill inte göra de vuxna ännu mer ledsna, därför låtsas de som om inget har hänt samtidigt som deras små själ kraschar.
För att undvika detta kan man som vuxen, den föräldern som är kvar, visa öppet att allt inte är okej, att man själv är ledsen, att det är tillåtet att gråta. Ett barn känner ändå på sig att något inte stämmer. Förklara gärna för barnet varför vuxna också kan vara ledsna, det gör den vuxna bara ännu mer mänsklig.

Men snälla, kom ihåg, det är tillåtet att skratta också!! I sorg kan just skratt vara det som får dig/er att fortsätta vidare och som får familjen att komma närmare varann.

Syrsan

2009-06-09T14:01:00.002+02:00

Jag minns en gång som liten, någon gång efter pappas död, lekte jag begravning på farmors och farfars sommarställe. Jag var ensam och enormt koncentrerad på min uppgift som var att begrava en syrsa.
Jag tyckte om känslan att kunna fånga den, minns jag, känna hur den hoppade i min hand för att försöka ta sig loss. Jag tog tag i dess kropp och med min andra hand ryckte jag loss benen en för en. Jag rensade syrsan genom denna tortyr på allt som satt fast i kroppen, så att till slut var det bara kroppen och huvudet som satt ihop.
Varsamt la jag ner den i en tändsticksask med en liten blålila blomma och begravde den vid huskanten. Sedan gjorde jag ett kors genom att binda ihop två små pinnar och stack ner det i graven så att det verkligen skulle se ut som en grav. Efter det gjorde jag något som jag tyckte var otroligt viktigt just då, jag grävde små hål till myrorna. Jag stack in en liten pinne från olika håll i graven för att göra fri väg till syrsan för myrorna, så att de kunde äta upp den.

Jag var nöjd och fridfull efter detta arbete.

Trygghet

2009-06-04T13:49:00.003+02:00

Jag har känslomässigt irrat runt i livet så länge jag kan minnas. På grund av det har jag gått genom många saker. Det fanns bra stunder och det fanns mindre bra, ogenomtänkta också. Dessa saker, bl a, har format mig till den människa jag är idag.
Grunden till detta sökande handlade mestadels om att hitta tryggheten. En trygghet jag aldrig haft under min uppväxt. Inte ens min kärleksfulla mamma kunde ge mig den andra biten som saknades - Pappa. Den lilla familj jag växte upp i bestod av mig och mamma, utan den andra balanserande eller utjämnande delen, som jag velat kalla pappa.
Som vuxen har jag förstått att tryggheten måste man hitta i sig själv först och främst. Processen inom mig är igång och jag kommer att komma dit en vacker dag.
Alla dessa familjetankar väller upp inom mig, om kärlek och omtanke, om styrka och...trygghet, nu när jag själv står inför att leva ett eget familjeliv. Jag vill att vår son ska få uppleva det jag gått miste om, att leva med mamma och pappa. Naturligtvis finns det inga garantier i livet men jag tror på att med en bra kommunikation och förståelse för den andra kan man komma långt på vägen.
Nu är vi här som blivande föräldrar med vår lille skatt i min mage och ser framemot det som väntar oss....en liten familj med mycket kärlek, omtanke och all den trygghet som vi kommer att ge, vår son, Liam.

Brev till pappa

2009-04-14T12:45:00.004+02:00

Hej pappa!

Det är en sak jag skulle vilja berätta för dig om...
Du ska bli morfar!! Visst är det underbart! Fast du vet kankse redan om det, för jag tror att där du är ser man allt som händer ens nära och kära. Dessutom känns det att du är hos mig ibland och följer mitt liv och öde.
Så till hösten blir du morfar. Även om du inte fysiskt är i mitt liv längre och kan leka med ditt barnbarn, så vet jag att du ser honom eller henne växa genom den osynliga väggen från en annan dimension. Jag kommer att prata om dig och visa bilder till lillen så att du kan fortsätta att leva kvar i våra minnen.
Jag vet att du känner stolthet över mig och min blivande familj var du än är någonstans.
Jag vet att du är glad och lugn nu när jag äntligen har hittat en del av min trygghet och inte irrar runt i livet längre.

Tack för all den hjälp du sänder mig!

Älskar dig!

Din dotter med en sprattlande liten i magen

Även om...

2009-02-08T13:14:00.002+01:00

... jag inte skriver ofta så tittar jag nästan varje dag om någon har skrivit en kommentar. Jag svarar alltid så fort som möjligt!
Att skriva här, är som terapi för mig. Ibland kommer mycket på en gång ibland händer det ingenting på länge. Då är det som att jag vilar mig en stund, bearbetar, låter saker och ting landa. Men meningen med mitt skrivande är även att hjälpa alla er som berörs av detta ämne.

TACK alla ni som uppmärksammar min sida, mina tankar, mina känslor, genom det hoppas jag kunna hjälpa er! Tack även ni som söker kontakt genom mitt mail!
Att känna igen oss själva i den andra, hjälper alla berörda framåt!

Tack!

Skuld

2008-11-20T11:53:00.002+01:00

Igår hade jag och mamma ett litet samtal i bilen på väg hem från familje bowlingen.
På något sätt kom vi in på pappa och deras sista tid tillsammans. Såna samtal äger oftast rum i de mest oväntade situationer. Kanske det oförberedda läget ger styrkan för att prata. Mammas röst höll knappt och med gråt i halsen sa hon: " Om jag bara hade gjort annorlunda då, så hade din pappa fortfarande levt!"

Inte förrän då insåg jag att min mamma ger sig själv skulden för det som har hänt och efter alla dessa år plågar fortfarande sig själv med att hon hade kunnat rädda honom! Det knöt ihop sig i mitt hjärta för hennes skull. Jag försökte förklara på bästa sätt för henne att det inte var hennes fel att pappa tog livet av sig. Att oavsätt vad hon än hade gjort så hade han gjort det valet, pga att han var sjuk i depression.
Påminde också henne om att hon gjorde det hon just för tillfället kunnat göra, för jag vet hur mycket hon tyckte om honom.

Pappas självmord påverkar och berör oss än idag på en mycket djup nivå. Det kommer det alltid att göra. Att han gick bort så ung och på ett sådant sätt sätter sina spår för livet i oss alla.
Det bästa vi kan göra av det, är att inte skuldbelägga oss själva utan försöka acceptera det som hänt, så gott det går och gå vidare med honom i våra tankar och i våra hjärtan. Kloka ord kanske men ack så svårt det är ibland att följa de...

Rädslor

2008-10-21T20:16:00.004+02:00

Att förlora en förälder innebär att också förlora en del av sig själv. Man förlorar en enorm trygghet som mamma och pappa ger när man är liten. Jag har lärt mig att leva med det eftersom jag inte hade något annat val, men det är också något som har följt mig genom livet och gör det än.
Att kunna lita på någon är mycket svårt för mig. Tankar som att personen försvinner ur mitt liv, från ena dagen till den andra, kretsar i mitt huvud och otrygghets känslan därefter.

Att bli övergiven är min största rädsla, någonsin!

Jag har lärt känna mig själv en hel del, under mina 32 år och det har inte alltid varit en lätt sak att göra. Jag har nått vissa mål och vissa har jag fortfarande framför mig. Att utvecklas som människa är en evighetsprocess.
Att bli av med min rädsla för att bli övergiven är det absolut svåraste arbete jag jobbar på.
Hur gör man?

När någon mår dåligt i min närhet, växer min andra rädsla. Jag försöker förtvivlat att hantera situationen på bästa sätt och lyssnar och stöttar, samtidigt som det rör upp mitt inre, för TÄNK OM HAN/HON TAR LIVET AV SIG!
Ja, att ständigt vara rädd för att människor man älskar ska välja den utvägen är något annat jag fajtas med.

Ett litet steg på den långa vägen

2008-10-08T13:29:00.002+02:00

I måndags begravdes farfar under en mycket fin katolsk ceremoni, precis som han förtjänar. Det var otroligt många närvarande och det visar också vad han betydde för människor.
Denna begravning var på något sätt som en öppning för mig och min mamma. En försiktig öppning för en kommunikation om pappa. På något sätt fann vi styrka i sorgen för att kunna hantera vår historia om pappa och vi öppnade för en diskution.
Jag ställde frågor och hon svarade. Det var oerhört lättande och samtidigt underbart att få höra henne berätta om roliga saker om pappa och vårt liv tillsammans och fortfarande lättande om än sorgligt att höra om den sista tiden, den sista träffen, det sista samtalet osv.
Hon berättade om hur han var mot mig när han och jag var tillsammans, hur mycket han älskade mig och tyckte om att vara med mig.

Det som utlöste vår pratstund var en liten påse, jag fick av min faster, med pappas saker i. Dessa har farmor vårdat ömt hittills men nu när hennes och farfars lägenhet ska säljas ville hon att jag skulle överta dem. Det var allt från hans skolbetyg, handväska, manchettknappar till bilder på honom och honom och mig, pipor och sorgebrev som folk har skrivit till farmor och farfar när de fick höra om pappas bortgång.

Det känns underbart att ha hans saker hos mig!

Jag hittade en bild på honom där istället för hans glada ögon och varma leende syntes oro och ångest och en sliten själ. Det var hans sista bild...
Bakom den var det en bild på honom och mig. Jag står vid honom och han sitter på huk bredvid mig, vi ler båda två. Vi är glada...

Saknar dig

2008-09-28T18:27:00.002+02:00

Det står en svart-vit bild av pappa inramad på fönsterkarmen i vardagsrummet. Bredvid den står ett ljus med texten:"Saknar dig - När jag tänder detta ljus flammar alla minnen upp. Jag kan känna din värme, din doft, din glädje och ljuset du sprider hos mig. Du finns alltid inom mig."

Ja det gör han. Jag är en del av honom och oerhört glad för att jag liknar honom både till utseende och till sätt i vissa saker jag gör. Jag kan inte sluta undra över hur han hade varit idag om han fortfarande levde. Hur hade han sett ut? Hur hade han doftat? Hur hade han låtit när han skrattade? Hade han fortfarande lagat sina soppor och slängt ingrediens i kastrullen efter vad han kände för just för tillfället?
Han hade säkert lagat min tv som fortfarande inte fungerar som den ska efter att den välte ner på golvet. Han var duktig på att mecka med sånt.
Jag vet att han hade definitivt hjälpt mig med läxor och skolbekymmer under min uppväxt, då han var en mycket smart man. Han visste mycket inom många områden.

Det hade nog känts lika tryggt att hålla om honom som det kändes när jag var liten och kröp upp i hans famn.
Jag saknar honom så mycket ibland och är så ledsen för att jag inte minns mer av honom. Jag har ett kasettband med hans röst på. När jag var yngre, och det fortfarande fanns möjlighet att lyssna på sånt, satt jag mycket och lyssnade på hans röst. Den lilla inspelningen av honom är inte mer än ett ord - han råkade säga något mitt i inspelningen av mig när jag var några månader gammal. Det lilla ordet - som är så otydligt så att jag inte ens vet vad han säger - har jag spolat fram och tillbaka miljontals gånger för att höra hans röst. Nu kan jag inte spela upp det längre men bandet är antagligen ändå uppslitet precis på den biten...

Jag saknar dig, pappa!

Farmor och farfar...

2008-09-12T16:12:00.003+02:00

... är paret som har levt ihop en hel evighet, gått genom livets upp och nedgångar tillsammans har funnit tryggheten, tron och kärleken i varandra. Ett par som fortfarande gick hand i hand när de hade fyllt 80 år. När farfar fick cancer för ett halv år sedan tog de upp kampen tillsammans mot det hemska. De kämpade och även om de försökte hålla humöret uppe så tog det mycket hårt på de båda.
Så hårt att farmor gick under i depression och för två månader sedan gjorde hon ett självmordsförsök. Hon överlevde... Båda två över 80 år kämpade vidare.

För en halvtimme sedan dog farfar... det förenade paret finns inte längre.
Farfar är hos pappa, nu kan far och son åter omfamna varandra.

Men vad händer med farmor nu....?.......................................

Uppdrag Granskning

2008-09-10T21:10:00.005+02:00

Frågan VARFÖR? dyker ständigt upp i de kvarlevandes huvud. De vill ha svar. Alla vill ha ett svar på ett tragiskt slut. Men ingen kommer någonsin att få ett. Varför? Därför att den som tog livet av sig visste själv inte svaret. Han/hon trodde sig veta...men det är skillnad på att tro och att veta. En förtvivlad människa tror bara...att allt är svart.

Föräldrar till dessa ungdomar i kvällens avsnitt ville också få ett svar. Bijans familj likaså. Mötet med "Makarow" gav inget...bara ännu en förvirrad människa som också vill ta sitt liv. Antagligen hade han grövre psykiska besvär än en deprimerad, självmordsbenägen person har, därav hans "hjälpsamma" kanske kontrollerande reaktion på mailen han fick och svarade på, som kändes som någon sorts maktutövning. Han kanske lever sålänge han kan "hjälpa" andra att ta sina liv, det är kanske det som ger honom tillfredställelse.

Idag är den Suicidpreventiva dagen, nästa år hoppas jag att Uppdrag Granskning tar upp på vilket sätt man kan förhindra självmord. Idag kanske var det ett sätt att göra anhöriga till självmordsbenägna, uppmärksamma på dessa internetsidor. Ikväll finns det redan föräldrar som sitter vid barnens datorer.

Men i vilket fall som helst så fick man reda på antalet människor som ville ta sina liv men räddades och på att dessa människor idag är glada för att de inte lyckades. Bara det bevisar hur viktig förebyggandet av självmord är.
Hur förebygger man det?
Genom att inte tabubelägga ämnet! Prata, prata, prata om det!
Starta cirklar där de som funderar på att ta livet av sig träffar anhöriga till de som tagit livet av sig. Vad vet jag? Det kanske hade gjort någon nytta?!

Jag minns pappas begravning

2008-09-10T15:18:00.007+02:00

Jag är på en kyrkogård. Solen skiner men det är fortfarande lite kyligt i luften. Träden har inga löv, det är vår. En solig vårdag.
Jag står på asfalt utanför ett litet hus med gravar bakom och runt mig. Jag står inte ensam där, farmor eller mormor byter av varann hela tiden. Kanske någon annan också men aldrig mamma. De pratar snällt och lugnt med mig men jag tycker att allt är bara så konstigt. Jag vet att det finns en massa människor i det lilla huset dit farmor och mormor också går in i ibland, när de inte står hos mig. Alla är ledsna men de gråter inte inför mig. Jag känner mig lugn eftersom farmor och mormor ger mig trygghet med sin närvaro.

Jag väntar utanför....
Vad väntar jag på?
Var är mamma?
Var är pappa?

Detta är det enda minne jag kunde plocka fram från pappas begravning. Jag visste då förstås inte att jag var på min egen pappas begravning utan att egentligen vara med på den. Detta var min familjs sätt att skydda mig. De gjorde skadan större än de någonsin kunnat ana...
Vid ett mycket senare tillfälle, flera år efter begravningen, hittade jag ett foto med en vit kista med röda och vita nejlikor. Jag frågade mamma vems begravning det var "en kompis" sa hon. Hennes ansikte var skrämt men hon log mjukt ändå...

Röda och vita nejlikor.... precis som på mammas och pappas bröllop. Det var deras blomma med de färgerna.

Även om det kanske är svårt för andra att se mellan mina rader så kan jag försäkra alla att jag har en mycket kärleksfull familj som gör allt de kan för mig. Det enda de inte kunde göra var att vara uppriktiga...det gjorde för ont i de att se mig ledsen. Ibland är kärleken otydbar.

Eftersom jag inte kunnat prata med mamma hittills ens om begravningen så är det mycket möjligt att det var på ett annat sätt än jag minns det. Det jag kommer ihåg, har hänt, men det är möjligt att annat, som jag inte minns också hände, som skulle vara en viktig detalj i helheten.

Detta fungerar...

2008-09-10T15:13:00.002+02:00

I våras började jag med denna blogg. Detta skulle vara ett sätt för mig att minnas och bearbeta pappas bortgång. Och jag måste säga att det känns som att det fungerar! Även om det är sorgliga minnen som dyker upp så är jag glad för de också eftersom de är en del i processen. Minnas de, titta på de, acceptera och gå vidare med ny erfarenhet.

Begravningen - ett avslut

2008-09-09T21:35:00.007+02:00

Det konkreta mötet med döden gör att man blir medveten om, svart på vitt, att den som ligger i kistan aldrig mer kommer tillbaka. Man kan sätta en punkt, man får ett avslut.
När de vuxna bestämmer att ett barn inte får vara med på begravningen sätter de igång en procedur i honom/henne som kanske aldrig får ett slut. Ständiga frågor, fantasier, funderingar försigår i det lilla huvudet och svar ges av samma lilla skalle. Svar som inte stämmer överens med verkligheten. Allt detta utspelas i det tysta och blir större och värre än vad det egentligen hade behövt bli. Oftast med en stor portion självanklagelse till. (inte i mitt fall)

Det beror på olika saker varför vuxna väljer att inte ha med barnet på begravningen. Tex kan det vara för att de själva (i detta fall min mamma) är alldeles ifrån sig för att kunna tänka klart och låter andra tänka åt de och fatta ett beslut efter dessa hjälpsamma men ovetande människor. Ett förslag då kan vara att det är bättre att barnet minns sin pappa så som hon träffade honom sist och inte i en kista.
Eller så kan det vara av ren rädsla för att begravningen eventuellt skulle skada barnets psyke. Men i sådana fall är det precis tvärt om! Barn klarar så mycket mer än vad man tror och det raka och öppna sättet vuxna handskas och pratar om döden på, bara underlättar för den lilla hjärnan så att den inte behöver gå på högvarv.
Naturligtvis så måste man anpassa informationen efter barnets ålder men försöka göra det så konkret som möjligt.

Att vara så uppriktig kan kännas mycket svår och t o m brutal men just den uppriktigheten gör att de första och största frågetecken rätas ut och bearbetningen kan påbörjas. Svar på barnets frågor om vad det var som hände, gör att han/hon kan lägga ihop sitt pussel och få till slut allt på plats.
Självklart är detta en lång process men möjligheten att barnet "kommer ur" det helare är mycket större.

Denna öppenhet och uppriktighet gör också att bandet mellan de vuxna som är kvar i livet och barnet blir starkare och ärligare i framtiden.

Allt detta ska naturligtvis anpassas efter barnets ålder som sagt och han/hon ska förberedas väl innan begravningen.

Tabu

2008-09-02T17:32:00.003+02:00

Enligt Svensk Ordbok:

tabu - adj.

* som man inte får befatta sig med eller omnämna av relig. eller sociala skäl

Jag tror att självmord är tabu än idag därför att det gör människor så medvetna om sin egen dödlighet. Det är tragiskt när någon tar sitt eget liv, speciellt om personen var ung. Det är också hemskt när någon har varit så sjuk, så deprimerad att den människan har valt att inte längre vara med. Ännu svårare att klara av det är det då om det handlar om någon man kände. Folk vet inte hur de ska bemöta anhöriga, de tror att de inte får nämna händelsen och prata om det på grund av att döden inte inträffade på ett så kallat “naturligt” sätt.

Idag berättar jag om att pappa tog sitt liv om det är någon som frågar mig. Det tog lång tid för mig att komma till den punkten. Det finns fortfarande de som reagerar genom att säga “jahaaa, oj” med en förvirrad blick och börjar prata om något annat.
De vet inte vad de ska eller får säga, helt enkelt.
Det hade kanske varit mycket enklare att reagera på ett naturligare sätt om pappa hade gått bort i cancer eller fått hjärtattack. Människor vet vad dessa saker handlar om och kan hantera de på ett helt annat sätt, även om både cancer och hjärtattack är mycket tragiska sätt att dö på.

Kontroll?

2008-09-01T20:10:00.006+02:00

Jag skulle vilja citera poeten John Donne. Han skrev något intressant i sin avhandling om självmord på mitten av 1600-talet.

"Närhelst någon bedrövelse ansätter mig, syns det mig att jag har nycklarna till mitt fängelse i mina egna händer och inget botemedel visar sig lika snart för min själ som mitt eget svärd."

Efter dessa rader dyker en fråga upp i mitt huvud: Handlar självmord om kontroll?
Kan det vara så att den som det har gått så fel för, som har förlorat så mycket av sig själv och kanske även mycket av sitt liv han/hon levde förut, kan det vara så att det enda den personen kan kontrollera är slutet på sitt eget liv?

Min hjärna jobbar till tusen...

En människa börjar få problem på ett eller annat sätt.
Hon kanske försöker göra något åt saken redan i tidigt skede.
Hon strular till det ännu mer.
Tar något hon uppfattar som hjälp från ett ställe och försöker plugga igen ett problemläckande hål på ett annat ställe.
Nya hål bildas.
Hon pluggar igen de på fel sätt.
Vågar inte be om hjälp, hon är ju trots allt någon som borde kunna lösa sina problem själv.
Kanske skäms.
De nya hålen som bildats läcker och nu tror hon att det inte finns utväg från problemen.
Hon har tappat kontrollen.
Under all den tid har hennes psyke sjunkit med henne och hon tänker att det enda lösning på det hela är det sista hon kan kontrollera.
Det enda hon har kontroll och kan bestämma över...är sina andetag.
Hon känner sig redan värdelös och tror att ingen vill med henne att göra.
Hon känner att hon gör andra illa och drar ner de också i skiten.
Hon är förtvivlad.
Hon skäms.
Hon... tar sitt liv.

Mina tankar utgår ifrån min egen pappa som inte har missbruk eller en suicid historik bakom sig.

SPES

2008-08-31T10:24:00.002+02:00

Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd

I min familj pratar vi fortfarande inte om det som hände pappa. Idag har jag accepterat att de fungerar på ett sätt som inte fungerar för mig. De mår själva inte bra av att trycka ner det hela och låsa in det någonstans i själen där den aldrig kan hittas. Det finns där i alla fall. Men alla har sina egna vägar att gå med sina egna val i livet och det är upp till var och en av mina nära och kära att välja den lösning som lättar på deras problem. Jag kan bara berätta och göra de medveta om vad det finns mer för möjligheter för att handskas med pappas självmord på bästa sätt men sen är det upp till de att känna efter vad som fungerar för just de.

Själv går jag på möten på SPES.

Det är en organisation med människor som själva är anhöriga till någon som tagit sitt liv. Vi träffas en gång i månaden och pratar av oss. Vi pratar om våra tankar och minnen, gråter och skrattar och känner samhörighet. Även om allas situation skiljer sig från den andras så har vi något gemensamt vi bär på, i resten av våra liv.

Tyngden blir lättare ibland när du träffar någon som själv vet vad du pratar om, någon som kan förstå och känna det du känner.

Att prata blir aldrig ett måste på SPES, vill man dela med dig så lyssnar alla, känner man för att bara sitta och lyssna så gör man det. Det beror på hur man är som person, men en sak är säker, vi finns där för varandra i det ofattbara!
Jag hade otroligt svårt för att öppna mig och berätta min historia. Jag minns att i början hann jag bara berätta om vad jag hette sen brände tårarna i ögonen och jag bröt ihop. Då tryckte någon varsamt en näsduk i min hand under bordet medan någon annan hällde upp ett glas vatten till mig och nästa person tog till orda då alla förstod vad jag kände. Så gick det ett par gånger tills jag plötsligt märkte att jag kunde säga mer en ett ord och faktiskt höll just på att berätta min historia om pappa.

Det var en lättnad att ha kommit så långt efter så många år.

Mina efterreaktioner

2008-03-30T19:26:00.004+02:00

Jag minns inte ens hur/när jag kom upp ur badvattnet, när jag gick till sängs eller vad som hände dagen efter. Jag minns inte något av dagarna i mitt liv i ungefär två år efteråt. Jag blev helt apatisk till att börja med. Jag vet inte när jag kom tillbaka till skolan igen och fortsatte som "vanligt". Jag har frågat Mamma och även om hennes inställning fortfarande är att "det var så längesedan, gå vidare" så har hon berättat om någon händelse i mitt liv från då.
Själv minns jag bara en sak från den tiden, inget mer...
Det egna minnet är att jag sitter i min bänk i klassen under en lektion. Plötsligt reser jag mig upp. (Där jag gick i skola var det strikta regler på hur man skulle bete sig. Detta var helt emot den diciplin som krävdes av barnen redan från första klass.) Fröken frågar mig om vad som står på och jag tittar bara rakt igenom henne. Jag går ut. Väl utanför klassrumsdörren börjar jag springa till det första bästa gömstället. Toaletten.
Nästa bild är att fröken hittar mig inkrypen under handfatet med knäna uppdragna mot hakan. Jag gråter och skäms...

Mammas berättelse är också från en skoldag. På samma sätt reser jag mig upp i klassen under lektion och går ut. Springer ut ur klassen till korridoren till porten, rakt ut från skolan ut på gatan. Jag måste ha varit snabb i benen om det var där de hittade mig irrande på trottoaren.

Jag kunde börja storgråta varsom helst och närsom helst.

Det jag minns allra starkast från tiden efter blackouten är att jag var så fruktansvärt rädd för att Mamma också skulle försvinna. Varje dag väntade jag på henne utanför portarna till skolan. Där hämtade hon mig efter sitt jobb. Hon slutade alltid ovanligt sent eftersom hon måste jobba mycket så att vi klarade oss. Så varje dag mötte samma scen henne. Föräldrar till andra barn varnade henne redan långt innan hon hann till skolan att jag stod utanför och tjöt. Ja, det gjorde jag. Jag var helt ÖVERTYGAD om att Mamma också har försvunnit! Sen dök hon upp och det visade sig att hon fortfarande fanns, men nästa dag var jag HELT ÖVERTYGAD igen om att hon inte fanns mer...
Hon förklarade lugnt och fint många gånger, att jag aldrig behövde vara rädd för att hon skulle försvinna. Hon skulle alltid vara hos mig, aldrig lämna mig. Jag trodde henne inte även om jag nickade snyftandes.

Tyvärr möttes min rädsla efter ett tag, av ilskan som kom från hennes egen förtvivlan. Kom ihåg att hon var knappt fyllda 30 år. En ung mamma som från den ena dagen till den andra lämnades ensam med sitt barn på ett mycket tragiskt och oförståeligt sätt. Hon sökte sina svar själv samtidigt som hon mötte sin egen sorg.

Jag försvarar inte hennes beteende. Jag förstår det...

Efterreaktioner

2008-03-24T20:41:00.002+01:00

Även barn reagerar olika i olika situationer. En del barn chockas så svårt att de stänger av och blir kanske till och med apatiska. Denna avstängning som deras hjärna gör, pga att informationen är så starkt påverkande, är någon slags skyddsmekanism. Efterreaktionerna är olika och kan sträcka sig över månader och år. Barnet behöver inte ens vara apatisk under tiden.

Det kan bland annat handla om ängslan och rädsla, sömnstörningar, isolering, nedstämdhet, längtan, saknad, beteende som drar till sig uppmärksamhet. Dessa är vanliga reaktioner och en del av de tolkas på ett mindre hjälpsam sätt av de vuxna. Om barnet tex är bråkig och stökig och bits och sparkas är ett sätt som visar att det går genom något som är mycket upprörande för honom/henne. De vet inte hur de ska uttrycka alla dessa känslor som trycker och detta uppträdande blir deras rop på hjälp.
För mig visade trauman sig på ett annat sätt men det kommer jag till senare.

Barns förmåga att hantera starka känslor är mindre än de vuxnas och de försöker därför hålla det som hänt på avstånd.

Traumatiska händelser kan få konsekvenser för barnets utveckling, ett av de är tex att det som hänt förnekas totalt hemma och ingen pratar öppet om händelsen. Detta kan leda till ett framtidsberedskap som skiljer sig från de flesta andras som inte har upplevt trauma under unga år. Minskad tro på framtiden eller kanske ett större kontrollbehov, eller också att det visar sig på olika sätt i relationer som tex rädsla för att förlora älskade personer.

"Om barnets reaktioner efter fyra till fem veckor tyder på att det fortfarande plågas av minnen och tankar...bör man söka professionell hjälp." - ur Små barns sorg

Till dig som förälder som läser detta: Önskar dig all styrka för din egen del och också för att du ska kunna hjälpa ditt barn på bästa sätt!

TACK!

2008-03-24T19:07:00.005+01:00

Jag skulle vilja tacka alla som har intresserat och intresserar sig för denna blogg! Ni är en del av min läkningsprocess och era reaktioner betyder väldigt mycket för mig.
Du som känner för att berätta och prata av dig, men inte vill dela med dig av dina personliga upplevelser inför alla som kan läsa denna sida, kan alltid nå mig genom min mail adress.

Det är något som inte stämmer…

2008-03-18T20:54:00.003+01:00

Som jag tidigare var inne på så vet barn när något inte är som det ska.

När helt plötsligt mamma beter sig konstigt. Alldeles för snällt, reagerar inte på saker jag gör på samma sätt som jag är van vid.
Varför ber hon mig inte att städa mitt rum som hon brukar göra? Vad roligt! Där slapp jag undan!

Mamma är lugn på ett konstigt sätt…

Det är söndag. Hon säger till mig att jag inte behöver gå i skolan imorgon. Va??!! Tjohoo! Ingen skola imorgon!

Mamma är lugn på ett konstigt sätt…

Jag bökar runt i mitt rum och är överlycklig för all denna nya information.
Jag sätter mig och ritar, som jag älskar göra, jag ritar kaniner med långa öron, svampar med stora prickiga hattar, jag ritar träd och ängar…
Jag använder mycket färger, jag älskar grönt…

Mamma är lugn på ett konstigt sätt…

På vardagar är det dusch, på söndagar är det badkar som gäller. Jag älskar att bada, vill bada i timmar. Jag brukar försöka simma trots att jag är ganska stor nu, plaskar ut vatten… oj, mamma kommer snart och säger till mig att sluta innan hela badrummet är översvämmat. Hon kommer inte…

Mamma är lugn på ett konstigt sätt…

Jo, här kommer hon ändå. Hon frågar om hon får sitta i vattnet med mig. JA!! Jag blir så glad. (här känner jag att något är på gång) Vi brukade bada och leka tillsammans i vattnet när jag var liten, det var längesen.
Vi leker lite och det är jätte roligt.
Nu säger hon mitt namn. Hon låter allvarlig.
- Sandi, nu skulle jag vilja att du lyssnade på mig som den stora flickan du är. Kan du göra det Hjärtat?
- Ja, svarar jag och nickar samtidigt
- Det är en sak jag skulle vilja berätta för dig om, men lova att du inte börjar gråta. (?????)
( Mamma var desperat, hon menade inte att låta så konstigt som jag idag som vuxen kan tycka hon gjorde)

Jag bara nickar med stora ögon, känner jag.
- Pappa är borta.
- Jaha, okej…
- Pappa finns inte mer.
- Jaha, oke… va?
- Pappa är död.

Jag brister i gråt och känner mig dum, för jag lovade ju att inte gråta.
va? va? VA? VAAAA???? Vad säger hon?
- Pappa var sjuk och dog
- Sjuk? Han var inte förkyld sist jag träffade honom.

Jag gråter och gråter och gråter… Mamma gråter med mig. Våra tårar blandas i badvattnet. Det kanske blir översvämning ändå…
Sen minns jag inget mer.

Jag slutar använda färgkritorna, målar allt med svart.
Sen slutar jag rita…
Sen slutar jag…
Jag finns inte mer…

Efter denna oförglömliga söndag hade jag en blackout i två år. Jag minns än idag inget av den tiden.

Till dig som förälder!

2008-03-18T17:53:00.004+01:00

Mina berättelser visar, hur ett barn som möter döden, kan uppfatta världen. Jag vill starkt belysa att det sätt världen mötte mig på i denna situation inte var okej! Jag känner mig inte som ett offer och vill inte tyckas synd om, men vill i klarhet förklara att är man inte ärlig mot ett barn så lämnar allt, ett mycket djupare sår än vad som hade behövt bli om man låter barnet uttrycka sig om sina känslor.
Barn vet mer än vad man tror. Deras oskyldiga sätt att tänka, den öppenhet och ärlighet de bemöter värleden och människorna med, gör att när något inte stämmer känner de det på sig direkt. De litar på sina föräldrar och formas efter hur de i sin tur gör, vad de säger, hur de uttrycker sig, etc. Att skydda barnet överdrivet mycket ÄR lika skadligt som att inte bry sig alls.
Min mammas och hela min familjs kärlek till mig gjorde de förblindade och lät de bete sig på ett sätt som gör att jag idag skriver om detta, för att själv bli hjälpt. Jag har varit arg på de tills jag insåg att allt handlade om beskydd av kärlek. I kommande inlägg ska jag berätta min historia, men nu vill jag förmedla detta:
- ta snabbt hand om barnet och var säker på att han/hon förstår vad som händer
- förstå, kan barnet genom att han/hon får ställa frågor och får de besvarade
- gör en uppfattning om hur mycket barnet vet om döden och därefter klara ut missförstånd
Men framför allt:
- betona öppenhet och ärlighet

Fråga inte för mycket men låt barnet komma när han/hon är redo för att ställa frågor och för att gråta ut. Ibland kan det tyckas att de inte förstår och uppfattar vad som händer pga konstiga frågor som för vuxna låter helt oväsentliga, men innerstinne så går de genom en process i sin egen lilla värld och i sin egen lilla takt.
Det är inte lätt för dig som förälder att reagera på "rätt" sätt samtidigt som du bearbetar din egen sorg, samtidigt som du tar hand om ditt barn, samtidigt som du försöker komma fram till hur i helvete livet ska fungera efter detta?!

Och det var detta jag förstod att min mamma gick genom, därför finns det inget att bli förbannad över längre. Hon gjorde sitt bästa, helt enkelt!

Min pappa...

2008-03-17T19:43:00.003+01:00

Min pappa var en mycket lugn människa. Hade en mörk röst och stora händer, gick alltid långsamt med tunga steg. Mörkt lockigt hår och varma leende ögon. Han tyckte om att laga mat och njöt av att äta den, lika mycket också. Bråkade aldrig och det gick inte heller att starta bråk med honom, han var inte den typen. Han hade en allvarlig utstrålning, precis som farmor och farfar, men var inte långtifrån skratt ens när små saker hände. Min pappa var mammas första kärlek och mamma den första för pappa och hans sista...
Hur kunde hans sorg gömma sig bakom denna fasad? Men...det gjorde det... Så mycket han måste ha burit inom sig och så tungt det måste ha varit. Men precis som många andra i denna situation, ville han lösa problemen själv. Ville nog inte blanda in någon för att inte lasta över tyngden på denna person, så han kämpade vidare tills det inte gick att kämpa mer.
Han har aldrig tidigare hotat med att ta sitt liv, därför kom chockbeskedet som en blixt från klar himmel. Han blev 33 år gammal....

2008-03-16T11:58:00.002+01:00

Jag har aldrig tillhört de, ens som barn, som tyckt att det som hände min pappa, var mitt fel. Men jag vet att det är mycket lätt att tänka så och ge sig själv skulden. Som vuxen tänker man kanske: Hade jag kunnat göra mer? Varför märkte jag inte att han/hon mådde dåligt? Och så alla "jag skulle ha gjort så...", "jag borde ha frågat...", osv. Jag tror att alla i den svåra situationen med en del förvirring i vardagen, mycket upp och ned gångar, har gjort så gott de kunnat. Har man någon runtomkring sig som mår så dåligt att han/hon befinner sig på gränsen, gör det naturligtvis inte lätt för familj och vänner heller. Alla påverkas av detta tillstånd och det är få som kan tänka klart i kaoset före katastrofen.

Jag ber dig, som befinner dig alldeles för djupt i dessa "borde och skulle" - tankar att komma ihåg att du är inte mer än en människa som gör så gott du kan i även för dig svåra stunder, för dina nära och kära. Skuldbelägg dig inte men ge dig själv tid att sörja och läka!

2008-03-15T20:11:00.004+01:00

Jag vill tacka Dig som just nu läser dessa rader!
Denna sida är avsedd för att dela med mig av mina personliga erfarenheter och genom det hjälpa mig själv och andra, i liknande situationer, ett steg närmare läkning.
Det finns en anledning till att just du hamnat på denna sida. Även om det bara var av ren nyfikenhet du tittat in, så hoppas jag att du får nytta av läsningen på ett eller annat sätt.
Alla är välkomna att läsa och kommentera med respekt för varandra. Det spelar ingen roll hur gammal du är eller hur länge sedan tragedin i ditt liv hände. Du kan vara personligen berörd men också vara indirekt påverkad av en sådan händelse som självmord. Skriv om dina egna tankar och erfarenheter. Du behöver inte bara berätta om det sorgliga, dela med dig av roliga minnen du hade med den bortgångna.
Skriv om det du just för stunden orkar dela med dig av.
Minnet av våra kära gör att de finns hos oss, för alltid!